pinguh

Nu är det faktiskt lite jobbigt.
Det är lite fjantigt men såhär är jag. 

Grejen som blir så svår för mig är.. det går inte att förklara riktigt. Vi har lixom den dära kontaken som inte går att förklara. Man finns alltid där, vi kan alltid skratta och ha roligt, jag kan skrika lite och sen kan vi lixom diskutera allt så jag får till alla tankar och mitt humör typ. (Vilket inte alltid är det bästa)

Men nu har Daniel kommit så nu ska jag vara social.